Ni har i en tidigare intervju beskrivit er musik som ”alternativcountry fylld med smärta, hopp och glädje”. Har musikstilen ändrats något de senaste åren och i så fall hur?

– Visst är det så, vi vill att vår musik ska återspegla hela livet, ibland gör det ont och ibland vill man bara linedansa sig genom en kväll. Svåra stunder blandas med lycka och kärlek.

Ni är det enda bandet som fått äran att spela på alla tre upplagor av Söderslätts Countryfestival. Hur känns det?

– Vad kan vi säga, så otroligt hedrande! Vi kommer jobba stenhårt på scen för att ge tillbaka så mycket vi kan. Förra året med Lovisa Ståhl som gästartist var ruggigt kul, och året innan var en fantastiskt skön upplevelse.

Vad är det som lockar med att spela på Söderslätts Countryfestival?

– Det som lockar mest är publiken, Sveriges finaste! Men hela arrangemanget och alla ni som jobbar och sliter med detta ger oss sån stark lust att stampa foten i marken så det dammar och ryker. Södersätts Countryfestival är helt enkelt en redan nu viktig instutition i svenskt musikliv och vi är så stolta att vara en del av detta.

Vad har ni för förväntningar på årets festival och ert eget framträdande?

– Förväntningarna på festivalen är så klart skyhöga, fattas bara med tanke på tidigare år. Musiken, maten, bootsen och alla underbara besökare, ja vad ska man säga, blir det lika bra som tidigare år så blir ingen besviken. Vi hoppas att dom som är vakna vid midnatt kommer att gilla att gunga loss och tillsammans med oss och alla andra ge det avslut en lördagkväll på Söderslätt förtjänar!

Ni har i år fått äran att avsluta festivalen på stora scenen ”Manegen”. Hur är känslorna kring detta och kan vi förvänta oss någon skillnad i ert scenframträdande från föregående år?

– Vi är stolta bara att vara en del av festivalen, att dessutom få plats i manegen kommer vara fantastiskt. Känslorna är nästan svåra att beskriva, men vi kommer köra oss näst intill döda på scen för att ge tillbaka till er och alla besökare. Mycket har hänt i våra liv sedan förra året, allt från fantastiska upplevelser till desperation och sorg, så vår spelning kommer på många sätt vara både ett avslut och en nystart. Den stora skillnaden mot tidigare år är nog att vi nu har utrymme på scen att dansa loss och bli en del av festivalen på ett annat sätt, men sålkart kommer vi spela med samma glädje som tidigare år.

Varför ska man som besökare komma och se just ert framträdande?

– Hmm, ja du vilken svår fråga. Tror vi är det sista bandet och hoppas därför att vi kan knyta ihop säcken för alla besökare, artister, utställare och er som jobbat så hårt för detta. Och så tänkte vi spela, svänga och dansa så det känns i hela Skåne. I år har vi en låt som handlar och Söderslätt, denna södra prärie, den hoppas vi går hem!

Er medverkan på festivalen har gett er möjligheten att nå ut till en bredare publik. Vad har det betytt för er som band?

– Mycket! Vi som band har, trots att vi har varit tvugna att gå på sparlåga under året, vunnit så otroligt mycket på att kunna ha varit en del av festivalen. Inte bara har fler upptäckt oss utan vi har även knutit kontakter med så många trevliga musiker, inte minst Lovisa Ståhl. Vi får även bra plattform att bygga vidare på och rykten gör gällande att vi i framtiden kommer kunna sammarbeta med mer etablerade musiker. Söderslätt är ett fantastiskt skyltfönster.

Förutom er spelning, vad bör man som besökare inte missa på årets festival?

– Man bör inte missa något, Doug Seegers, Dennis Loccoriere, Camaron Ochs och så klart Loffe Carlsson, ja så mycket musik. Men även hela atmosfären, linedansen, maten och alla aktiviteter. Ja allt är värt att upplevas.

Avslutningsvis, vad önskar ni er mest av allt just nu?

– Vi önskar oss att festivalen fortsätter vara en sådan succé, och att vi även i framtiden får vara en del av den. Att så många människor kan visa att inget är omöjligt, att det går att skapa något stort. Men mest av allt önskar vi att djuren på Slackerville Zoo ska återfå sin frihet, på lördag vid midnatt i Manegen!