Om man som jag hållit på med musik i mer än femtio år (= snudd på över en halv mansålder) kan man inte undgå att förundras över hur lite radiotid vissa former av musik får. Minst av allt spelas det, av någon outgrundlig anledning, country i Svensk radio. Och man kan (verkligen) fråga sig varför det i grunden är så här.

Kanske beror detta på det enkla faktum att det är ungefär 40 personer som bestämmer vad vi ska lyssna på via svenska radiostationer. Och ingen av dem verkar ha något hjärta för country. Radio P4 har, som exempel, färre än 20 s.k. musikproducenter som sitter och bestämmer vilka låtar som ska spelas, tas ut till svensktoppstest och hur ofta och vid vilka tillfällen som vissa artister/låtar ska spelas.

Om dessa personer inte gillar (typ) country så är, som alla förstår, chansen att bli spelad och därmed uppmärksammad i stort sett lika med noll. Och spelas det ingen country i radion så kan banden/artisterna och låtarna heller inte bli populära och på sikt attrahera en större publik. För countryns del så inskränker sig Sveriges Radio till att göra ett specialprogram i veckan och för säkerhets skull ligger programmet sent på kvällen. Kanske för att så få som möjligt ska få chansen att lyssna. Att lägga ett sådan program, med det musikaliska innehållet, på de tider som benämns ”prime time” verkar vara helt otänkbart.

Jag vet inte om det är de rikt ”dekorerade” skjortorna eller de läckra cowboyhattarna som skrämmer våra radioproducenter. När det gäller hårdrockarna så har ju både nitbälten, skinnpajer och allehanda kedjor i kombination med häftig head-banging inte hindrat musiken från att ta sig in i våra radioapparater. Nu ska inte countryn försöka ta hårdrockens plats (jag gillar även hårdrock om någon undrar) men om man tittar på de olika radiokanalernas spellistor, så krävs det stundtals över 200 låtar för att fylla kanalerna (vilken det än må vara) under ett dygn. Så visst finns det plats för både 5 och 10 countrylåtar varje dag.

Och även om jag själv är en s.k. kvarleva från 60-tals popens genombrott så får radiostationerna gärna städa undan en del av det material som såg ”ljuset” under både 60- och 70-talet. För i ärlighetens namn så är många av de låtarna att betrakta som helt ”sönderspelade”. Det finns hur mycket bra countrymusik som helst som skulle fylla det ”tomrummet” lätt som en plätt. Om så hade varit fallet hade vi dessutom med stor säkerhet fått betydligt fler countrydiggare i det här landet och med detta också fler klubbar och festivaler.

Men risken är stor att allt kommer att fortsätta precis som det gör i dagsläget och att tro något annat vore kanske att hoppas på et smärre mirakel. Sådana sker som bekant inte!

Ulf/Masken

PS. Jag vill också gärna visa på att countryns stora stjärnor har en härlig självdistans. Så kolla gärna in videon på YouTube med Blake Shelton och Trace Adkins (Hillbilly Bone). Den visar verkligen på det faktum att alla, även människor i de finaste salonger, kan komma att gilla country to the max!