Historien om mannen som reste sig ur askan och erövrade världen har berättats om och om igen. Det är inte den storyn vi tänkte dela med oss av här, eller jo till viss del men inte specifikt om den del. Vi tänkte berätta om när vi fick träffa Doug Seegers i Anderslöv, den lilla hålan i hjärtat av Söderslätt på den skånska slätten.

Det var fredag eftermiddag, vi släpade, skruvade och stressade för att få i ordning det sista. ”Vi hinner aldrig i tid”, tänkte jag och kände hur fruktansvärt trött kroppen min var.

Jag var i full fart med att lappa ihop Saloon-tältet när en figur dök upp i periferin, gud vad skönt, var min första tanke, back up från det lokala föreningslivet och lite avlastning i jobbet.

Men det var han, the man, the myth, the legend, han jag sett på TV, han vars musik jag lyssnat sönder under hela året, Doug Seegers.

Jag vet inte vad jag förväntat mig, en gloria, en strålande karaktär som bars fram av vita springare.

Nej helt plötsligt stod han bara där, en vanlig människa som såg väldig alldaglig ut. Vi hälsade och jag tror inte han förstod hur stort det ögonblicket var för mig, han bara lullade vidare och verkade allmänt nöjd med tillvaron. Jag bankade vidare med nytänt hopp om att bli klar i tid.

Men det är kanske just den ödmjukheten som är Doug Seegers storhet och gör honom till en så älskvärd karaktär.

Vi dyrkar musiker som gudar i bland, kanske för att dom sätter ord och ljuv musik på det vi själv inte kan uttrycka, men Doug vill inte bli dyrkad, kanske handlar det om hans bakgrund, ett hårt liv som uteliggare.

Samma intryck som jag fick på hängandes på den där stegen, en solig eftermiddag i Anderslöv, delar jag med många som jobbade på festivalen. Helt plötsligt dök han upp i något tält, till exempel när radiokillarna höll på och rigga för fullt, stod han där lite nyfiket och undrade vad dom sysslade med.

Innan hade vi hoppats på att kunna få en snabb intervju med stjärnan, någon minut varifall, men det var inga problem, vi hade nog kunnat prata med honom i timtal, han hade stannat på både middag och kaffe om vi bet honom.

Doug är inte enbart en fantastisk musiker utan också en härlig människa, och det är ingen dålig kombo. Vi önskar han all lycka till med inspelningen av albumet i USA och hoppas verkligen han besöker oss igen en dag!

I gårdagens inlägg uppmärksammade Marcus Thell oss på ett spännande rykte, ett möjligt duettalbum med Jill Johnson och Doug Seegers, det hade ju inte varit fel!